Det blir inte alltid som man tänkt sig

När förändringar står för dörren brukar jag lyssna på musik som peppar och stärker. Den här av Lisa Ekdahl är en av favoriterna;

"Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå
Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå
Utom att kroppen är tung mot vår mark
Att himlen är blå och jag är lycklig och stark
Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå
nej, det finns inget jag måste förstå.. det finns inget jag måste förstå"
Lisa Ekdahl

Jag fick en vattenskada i min lägenhet några dagar före jul. I tre veckor fick jag ha köket i tv-rummet och diska i badrummet i väntan på vardag igen. När hantverkarna kom så insåg de att skadan var större än de befarade så jag fick flytta hem till mina föräldrar eftersom de inte kunde erbjuda någon ersättningslägenhet. Det fick mig verkligen att inse hur skört livet är. Ena dagen förstahandskontrakt på en hyresrätt man älskar att bo i och nästa stund hemlös. Efter två veckor hos föräldrarna så kontaktade de mig och berättade att vattenskadan var total. Jag måste tömma lägenheten och de kunde nu erbjuda en ersättningslägenhet. Det var med blandade känslor jag flyttade. Tacksam över tak över huvudet och nöjd med området men det tar ett tag att ställa om sig.

Jag inser hur oändligt mycket jag saknar att bo högst upp på min "gamla hörna" med utsikt över fjällen, takåsar och ett slags örnperspektiv på människorna nere på gatan. Sedan flyttade jag ner på en hörna på en lugnare gata och uppskattade att se folk och kände mig mer social på något sätt och vis. Men nu bor jag i en källarlägenhet med insyn som i ett tittskåp..
Man vänjer sig vid det med och jag har inga problem med att folk kikar in genom fönstret men saknar utsikten...
men, men man får göra det bästa av situationen, eller hur?

Rätt fint ändå med frostiga snöflingor på fönsterrutorna

Såna här cykel- och sparkskjul är såå -70 tal



Ha det bra!