Stadsflytten känns plötsligt på riktigt..

Det var visst ett år sedan jag uppdaterade min blogg. Tiden har bara susat iväg. Lusten att fota och uttrycka mig har fått stå tillbaka för livet som kom emellan. Så kan det bli ibland.

Att Kiruna är en stad som håller på att flytta har väl knappast undgått någon..? I går körde jag förbi ett område som jag nästan vuxit upp i och det kändes ända in i märgen. Bolagsområdet, ett av Kirunas äldsta områden. En idyll att växa upp i. Plötsligt stod jag bland ruinerna av det som en gång varit hemma.
 

Asfalt och betong likna upprivna som mina känslor 

"Här ibland ruinerna, bland torra salta tårar, här bakom rullgardinerna och alla uteblivna vårar
Här under askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting, nånting större"
Lars Winnerbäck
 

Inga gröna fingrar här inte..

Mina fyra Zamifolia (garderobsblommor) dog en hastig död när jag flyttade mitt i kallaste vinterdagarna. Två av dem har jag försökt att rädda.. Det ser ut som att de håller på att ta sig.. Pysslar om dem lite extra och göder dem med kristallvatten. Hoppas! Det är i alla fall mitt sista försök med att ha gröna växter hemma. Hädanefter får det bli konstgjorda krukväxter.

 

Fånga dagen - innan dagen fångar er!