Fick nys om en bloggutmaning hos Fröken Hulda som jag inte kunde motstå. Den går ut på att berätta om fem av sina tillkortakommanden/ fobier och hur man hanterar dem:
Mina då:
Jag har emetofobi (spyfobi) sedan så länge jag kan minnas. Har fruktansvärt svårt för spyor och magsjukesnack... Jag kan hantera det hyfsat bra numera med hjälp av andningsövningar, egenterapi och sunt förnuft-tänk
Jag har bacillskräck (yrkesskada..) fast jag föredrar att kalla det renlighetsnojja :)) och tvättar händerna i parti och minut och har en flaska handsprit i väskan, i handskfacket i bilen, hemma... och flyttar mig direkt om någon nyser eller hostar på en affär t ex. Det kan bli lite komiskt ibland. Jag ser det inte som något problem utan bjuder på det!
Jag har svårt för människor som saknar integritet och "farstu". Som kan börja prata om vad som helst när som helst utan minsta känsla för om det är läge för det eller inte. Hanterar det på lite olika sätt beroende på situationen. Oftast undviker jag dem.
Jag är väldigt stresskänslig. Det är ett stort problem för mig och jag får hantera det på olika sätt varje dag.
Jag har dåligt tålamod med små pillriga saker. Grr! Vad tjurig jag kan bli. Jag hanterar det genom att ta några djupa andetag och ta ett varv runt i lägenheten och en och annan svordom ;)
Häng med i bloggutmaningen! Spännande att se vart det leder!
Vad kul att du kom med Fröken H. Å vad lika vi är. Nästan kusligt. Har också handsprit och våtservetter med handsprit lite här och var. Å jag tycker det är fasansfullt med de kollegor som har SMÅ barn. De kollegorna sitter jag ALDRIG bredvid på fikat under vissa s.k. "säsonger". Mardröm!
SvaraRaderaHar väl inte direkt bacillskräck. Men jag erkänner att jag har handsprit både i bilen och i handväskan.
SvaraRaderaSvar: Jag kan berätta hur mycket som helst om eländet men det var bara för drygt ett år sen som jag visste att det fanns ett namn på fobin. Har inte blivit lika tråkad som du men oförståelse har jag mött och möter fortfarande. När jag skulle sövas i januari blev jag dock tagen på allvar och fick träffa narkosläkaren en vecka innan o gå igenom vilka medikamenter som finns för att motverka illamående. Han var toppen och jag vill full respekt. Ok... jag mådde lite illa efteråt och fick halv panik å ångrar att jag ännu inte ringt honom och frågat varför det kunde bli så. Kan ju bli aktuellt med op flera gånger så jag vill ju veta. På jobbet har jag berättat och ett par tar extrem hänsyn genom att komma o berätta om dom hört nåt om nån kollega så jag kan hålla mig undan handtag, matsal, toaletter m.m. och vidta extra försiktighetsåtgärder. Men nu med så många nya som börjat under min sjukskrivning bryter väl helvetet loss till hösten när skolor, dagis och alla andra bakteriehärdar drar igång igen. PS. Du vet väl om att det finns en sida för oss DS.
SvaraRadera